Sigvard Strandh

Sigvard Strandh.

Ernst Sigvard Strandh, född 26 mars 1921 i Skara, död 15 september 1987 i Söderfors, var en svensk civilingenjör, museiman, teknikhistoriker och författare.[1]

Biografi

Sigvard Strandh avlade civilingenjörsexamen i elektroteknik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg 1946. Därefter följde anställningar först vid Försvarets robotvapenbyrå samt därefter som chef för Svenska Teknologföreningens kursverksamhet. Under åren 1956 till 1960 var han teknisk-vetenskaplig attaché vid svenska ambassaden i Washington, D.C.. Strandh var chef för Tekniska Museet i Stockholm under åren 1962 till 1978.[1] Mottagare av Polhemspriset 1974 för sina insatser avseende allmän teknikhistoria[2] samt hedersdoktor 1980 vid Chalmers.[1] Strandh gav ut åtskilliga teknikhistoriska böcker samt var verksam vid IVA:s teknikhistoriska råd. Han är begravd på Söderfors kyrkogård.[3]

Bibliografi

  • Tingen omkring oss: teknikhistoriska kåserier. 1972. Libris 7409449 
  • Alfred Nobel: vetenskapsman och ingenjör. 1975. Libris 2949154 
  • 100 år med inspelat ljud 1877-1977: en historik. 1977. Libris 11570993 
  • Maskinen genom tiderna. 1979. Libris 7597023 
  • Alfred Nobel: mannen, verket, samtiden. 1983. Libris 7228305 
  • Från pyramid till laser: ur teknikens historia. 1985. Libris 7228431 
  • Polhem - mekanikens mästare. 1985. Libris 8348755 

Källor

Noter

  1. ^ [a b c] Jan Hult. ”Ernst Sigvard Strandh”. Svenskt biografiskt lexikon Band 33 (2007-2011). Riksarkivet. sid. 641. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=34526. Läst 27 december 2016. 
  2. ^ ”Polhemspriset”. Polhemspriset, Sveriges Ingenjörer. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131030175927/http://www.polhemspriset.se/lar-kanna-alla-pristagare/. Läst 27 december 2016. 
  3. ^ Gravar.se