Serbski gonic
| Serbski gonic | |
 | |
| Rasgrupp (FCI) | Grupp 6, sektion 1 Drivande hundar (mellanstora raser) |
|---|---|
| Rasgrupp (SKK) | Grupp 6 Drivande hundar, samt sök- och spårhundar |
| Ursprungsland |  Serbien |
| Specialklubb | Svenska Stövarklubben |
| Rasstandard | FCI 150  PDF |
| Mankhöjd | |
| Hund | 46–56 cm |
| Tik | 44–54 cm |
Serbski gonic är en hundras från Serbien, som även har kallats balkanski gonic och balkanstövare. Den är en av flera stövare som härstammar från Balkanhalvön.
I sitt hemområde hör den till en av de vanligare stövarraserna, men utanför detta är den en ovanlig ras. Det fanns en rasstandard skriven redan år 1924, men inte förrän 1940 blev serbski gonic erkänd av den internationella hundorganisationen FCI.
Serbski gonic är en drivande hund som utvecklats för jakt på hare, räv, hjort och vildsvin. Den har ett gott skall och är en uthållig och frisk hund. Färgen är roströd, rävröd eller gulröd med svart sadel. Hanhundarna har en mankhöjd på 46–56 centimeter och tikarna har en mankhöjd på 44–54 centimeter. Till Sverige kom rasen första gången 1994.
Se även
- Serbski trobojni gonic
Källor
- Åsa Lindholm: Hundraser i Sverige, Stockholm 2005, ISBN 978-91-518-4927-0
- Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
- Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, ISBN 91-534-2870-6
- Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
| ||||||||||||||
