Screamo

Screamo är en musikgenre[1], som är utvecklingen emo gick emot i slutet av 90-talet. Den benämns ofta som en subgenre[källa behövs] till emo, som till viss del har influerats av grindcore och post-rock. Själva stilen kännetecknas av skriksången[källa behövs] som är intensiv och hård till skillnad från mitten av 90-talets indie-emo, att trumstilen är spastisk, gitarrerna harmoniserade och ljudbilden pendlande mellan suddig och oväntat högljudd.

Band

  • England
    • Cassus
    • Maths


  • Frankrike
    • Anomie
    • Belle Epoque
    • Daïtro
    • Gameness
    • Gantz
    • Mihai Edrisch


  • Indonesien
    • Amukredam
    • Senja Dalam Prosa


  • Italien:
    • The Death of Anna Karina
    • La Quiete
    • Shizune
    • Raein
    • Storm{O}


  • Japan:
    • 5000
    • Blue Friend
    • Endzweck
    • Envy
    • Gauge Means Nothing
    • Heaven in Her Arms
    • Killie
    • Sans Visage
    • This Time We Will Not Promise And Forgive


  • Kanada
    • Commuovere
    • Mahria
    • Respire
    • Todos Caerán
    • Union of Uranus


  • Malaysia
    • Daighila
    • Kias Fansuri
    • The Monaco Heartattack
    • Piri Reis
    • Virginia on duty
    • Jose phine



  • Ryssland
    • Aspergers
    • Buran
    • Marschak
    • Minaret
    • Namatjira
    • Otimus Prime
  • Sverige:
    • Anemone
    • And They Say
    • Barabbas Du Förtappade
    • Echo, Echo, Landscape!
    • Heart on My Sleeve
    • Kid Feral
    • Rainmaker
    • Paralian
    • Suis la lune
    • Vi som älskade varandra så mycket
    • Vivre Sa Vie
    • Via Fondo


  • Tyskland
    • Honeywell
    • Danse macabre
    • Ding dong dead
    • Louise cyphre
    • Jet black
    • June paik
    • Kobra khan
    • Tristan Tzara
    • Trainwreck
    • The apoplexy twist orchestra


  • Ukraina
    • Elephant Opinions


Referenser

  1. ^ ”Screamo Music”. Musicstack.com. http://www.musicstack.com/genre/screamo. Läst 28 februari 2010.