Interferon

 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-10)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Interferon är ett naturligt förekommande protein, producerat av kroppens celler som svar på attacker av virus, maligna celler samt mot intracellulära parasiter. Interferon tillhör den typ av signalmolekyler som kallas cytokiner.

Olika typer av interferoner

Det finns flera typer av interferon, med olika funktioner.

Typ I-interferoner

Till skillnad från IFN-γ är dessa (IFN-α, IFN-β, IFN-ε, IFN-κ & IFN-ω) mindre specifika cytokiner och utsöndras som svar på virusinfektioner. Interferoner av typ alfa och beta är de bäst utforskade. När en cell infekteras av vissa typer av virus börjar den utsöndra IFN-α eller IFN-β. IFN-α utsöndras framförallt av immunceller medan IFN-β utsöndras av andra celltyper, till exempel fibroblaster. Dessa två interferoner skyddar celler som ännu inte blivit infekterade av virus genom att öka genuttrycket av vissa enzym som interferar med virusets replikationscykel, till exempel genom klyvning av virus RNA eller DNA.

Interferon-beta är en central beståndsdel i tre vanliga läkemedel mot multipel skleros.

Typ II-interferoner

Gammainterferon (förkortat IFN-γ) är den enda typ II-interferonen. Den utsöndras bland annat av NK-celler och aktiverade T-hjälparceller vid påträffande av antigen. IFN-γ aktiverar immunförsvaret bland annat genom att göra makrofager mer aggressiva och potenta fagocyter, B-celler genomgår class switch som innebär att de börjar producera en typ av antikroppar som binder komplementproteiner. Dessutom ökar tätheten av MHC-komplex på många celltyper i immunsystemet som svar på IFN-γ stimulering.

Typ III-interferoner

En nyare upptäckt, från 2003,[1] är IFN-λ (interferon-lambda).

Syntetiskt interferon

Med hjälp av bioteknologi har det blivit möjligt att tillverka syntetiskt interferon, vilket används som behandling vid en rad sjukdomstillstånd, bland annat multipel skleros (MS) och vissa viralt orsakade former av hepatit.

Referenser

Noter

  1. ^ ”Interferon-lambda: a new addition to an old family.”. US National Library of Medicine. 1 augusti 2010. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20712453. Läst 23 september 2015. ”The discovery and initial description of the interferon-lambda (IFN-lambda) family in early 2003 opened an exciting new chapter in the field of IFN research.” 

Tryckta källor

  • Hidmark, Åsa och Karlsson Hedestam, Gunilla (2007). ”Interferoners betydelse för antiviralt immunsvar”. Smittskydd (Smittskyddsinstitutet) (Nr 4 2007). http://www.smittskyddsinstitutet.se/smittskydd/arkiv/2007/nr-4-2007/interferoners-betydelse-for-antiviralt-immunsvar/. Läst 21 december 2009. [död länk]
  • ”Från interferon till interferon-beta”. MS-Portalen, Bayer Schering Pharma AG. 16 december 2009. http://www.ms-portalen.se/fraringn-interferon-till-interferon-beta-153.htm. Läst 21 december 2009. [död länk]
  • Jensen, Sten Erik (14 februari 2003). ”Tveksamt värde av interferoner vid multipel skleros”. Dagens Medicin. http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2003/02/14/tveksamt-varde-av-interfero/index.xml. Läst 21 december 2009. [död länk]