Cursus honorum
 | Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Romarriket | |
 Romarrikets statsskick och förvaltning | |
| Historiska perioder | |
| Roms kungatid 753–509 f.Kr. Romerska republiken | |
| Västromerska riket | Östromerska riket |
| Ordinära magistrater | |
| Konsul (Rom) Praetor Prokonsul Propraetor | Edil Kvestor Tribun Censor Curator |
| Extraordinära magistrater | |
| Diktator Magister Equitum | Ståthållare triumviri Decemvir |
| Ämbeten, titlar och hederstitlar | |
| Kejsare | |
| Legatus Dux Officium Prefekt Praetorianprefekt Vicarius Vigintisexviri Liktor Magister militum Imperator | Princeps senatus Pontifex maximus Tetrark Augustus Augusta Africanus Caesar Dekurion Dominus Domina |
| Institutioner och juridik | |
| Romerska senaten Cursus honorum Romerska folkförsamlingen | Romersk rätt Romerskt medborgarskap Imperium Auktoritet Kollegialitet |
Cursus honorum (latin "hedersuppdragens väg") kallades den traditionella och delvis lagstadgade befordringsgången för ämbetsmän i den romerska republiken. I karriärstegen ingick både civil och militär tjänstgöring och det fanns åldersgränser för de olika ämbetena, som tillsattes genom val och var oavlönade. Det fanns också regler som slog fast att det måste gå en viss tid innan man fick ställa upp i valet till ett ämbete som man redan haft. Exempel på ämbeten som ingick i cursus honorum var edil, kvestor och konsul.
